Besökte fina byrån idag - kände mig genast mer kreativ.
Hängde en stund med supercoola formgivaren och kände mig genast ännu lite mer kreativ. Stark ångest när jag skulle gå dock. Jag ville stanna. Vara kvar. Önskade att någon skulle ropa efter mig: Stanna Alex! Du kan bo här med oss! För alltid! Men ingen ropade. Så jag fick snällt lomma vidare. Lämna alla appleprodukter, deviser på väggarna och strateger som spånade bland finfina kampanjer, bakom mig. Ta tåget tillbaka, logga in på min tråkPC och min antismartphone.
@moderskeppet. Ett tag till. Det funkar.
Och så är man då här. Mitt i livet. Snart 40. Missförstå mig rätt - min bästa tid är nu - men ändå. Det är så mycket kvar att göra, så mycket kvar att se, smaka, göra, läsa. Och den där romanen. Ska man skriva den eller? Och sex - hur ofta ska man ha det egentligen? Karriären! Hur ska det gå med karriären, är det dags nu eller? Varför är politik så trist, när det egentligen är det mest spännande som finns? Det här är mitt span efter kreativitet i livet. Och den som söker skall ju finna. Visst?
fredag 22 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar