Jag kan skriva. Jag är inte rädd. Jag kan skriva. Jag är inte rädd. Jag kan...

I dag har jag lite prestationsångest över det här. Bloggandet. Jag är ovan vid att skriva som mig själv. Har alldeles för länge skrivit för någon annan. Representerat. Funderat över vem som läser, skrivit för andra. Inte för snällt, inte för hårt. Inte för politiskt, inte för folkligt, inte för byråkratiskt.

Och nu - ska jag skriva för mig själv. Som mig själv.

Hjälp..

Klipp dig och skaffa dig en hobby part II

Jag märker det inte först - hur jag sakta men säkert gosar ner mig i comfort zone. Tycker det känns tryggt och skönt. Ingen kommer åt mig här. Ingen kritiserar mig, ingen förväntar sig något jag inte kan/vill/orkar/vågar. Men sen. Efter en stund, kommer den smygande. Rastlösheten. Oron. Vinden som viskar i mig: Ska det vara såhär? Kan vi inte göra något? Jag måste smaka en ny smak, uppleva en ny gata, dofta en doft okänd för näsan. Möta en ny människa. Utmana mig! Annars självdör jag. 

Nya intryck växer som bekant inte på träd. Nya möten sker inte av sig självt. Men. Jag har ju lovat mig själv att försöka. Söka kreativitet. Så. Efter statistdebuten igår är det dags för hobby part II - 

Jag är strålande glad. Kulturbloggen är som mitt eget Kinderägg. Något gott, något spännande och något nytt. 

Klipp dig och skaffa dig en hobby

Känner mig mycket kreativ idag. Jag har skaffat en ny fritidssysselsättning.

I morgon gör jag statistdebut.

Stanna Alex!!!

Besökte fina byrån idag - kände mig genast mer kreativ.

Hängde en stund med supercoola formgivaren och kände mig genast ännu lite mer kreativ. Stark ångest när  jag skulle gå dock. Jag ville stanna. Vara kvar. Önskade att någon skulle ropa efter mig: Stanna Alex! Du kan bo här med oss! För alltid! Men ingen ropade. Så jag fick snällt lomma vidare. Lämna alla appleprodukter, deviser på väggarna och strateger som spånade bland finfina kampanjer, bakom mig. Ta tåget tillbaka, logga in på min tråkPC och min antismartphone.

@moderskeppet. Ett tag till. Det funkar.

Gud som haver kreativiteten kär..

Vad gör eller inte för en kreativ plats, ett kreativt liv, ett kreativt jobb? Låt oss vara ärliga. Kreativitet är inte ett luftburet virus. Det är inte en vind som blåser ner och landar på kollegor eller på en själv. Det handlar om personer. Mänsklig närvaro. Rätt personer. Rätt kemi. En förlåtande attidyd. Mod. Lust. Människor igen. Där kreativitet premieras flödar den.

Jag vill ha ett kreativt liv.

Så. Jag lovar att försöka. Amen

Vita (?) lögner när de är som bäst

Jag är barnsligt förtjust i sånt här.

Arfoproblematiken part I

Jag läste Okej som ung tonåring. Jag ville vara synth:are, men gillade egentligen hårdrockarens frisyr bättre. Eller. Gillade och gillade. Med afro så är synthluggen omöjlig att få till. Jag lovar. O M Ö J L I G. Jag slet och drog, rakpermanentade och grät.


Hur som helst - i Okej kunde jag frossa i naken hud och kittlande läsning. Lite förbjudet var det, lite för mycket. Som pinuppor i mittuppslaget låg ofta någon blond, finnig fjortis med bar överkropp. Som i succénumret från 1984 med Louis Herrey (minstingen i Herreys) i nätbrynja. Numret såldes åldes i 
156 000 exemplar. Jag frossade i axelvaddar, neon och blonda hårsvall. 


Mamma satte stop när Siewert Öholm utsåg WASP till satanister. Men Alexandra, sa hon, kan du inte läsa Starlet i stället?Som alla andra flickor i din klass? Fan också. Jag som var livrädd för hästar. 


Nu kommer boken om Okej, tidernas största poptidning. Nu är jag snart 40. Det är åter igen tid att frossa i axelvaddar och dansa i neon. Afrot har dock vunnit sin acceptans. Det stannar.

Astroturfing

Sossetrick som vi brukade kalla det när jag jobbade i politiken. Leka allmänheten. Agera folkstorm. Eller signera insändare som redan var skrivna. Vi kallade det stominsändare: insändare och artiklar skrivna av flinka kampanjsekreterare och postade ut i organisationen på bred front. Fritt för alla - riksdagspolitiker, kommunpolitiker och glada partimedlemmar att använda. Stommen följdes av finfina instruktioner om hur man bäst moddellerade om i texten, för att den skulle kännas personlig.

Jag trodde naivt nog att det här var ett allmänt känt fenomen, att inte bara vi som åt, sov och andades partipolitik visste - men har efter några år utanför politikens rum och tomrum förstått, att det tvärtom är något som vanligt folk (eller ovanligt för den delen..) inte vet om.

Med dagens idag - facebookgrupper, twitterupprop, millningar och maillistor är det dessvärre så, att inte ens folkopinionen är att lita på. Så - visst är vi många som behöver fundera en gång extra innan vi gillar en grupp på facebook. För vem gillar vi?

FOTNOT 1
Jag måste erkänna en sak. Jag var en flink kampanjsekreterare med finfina instruktioner under ganska många år.

FOTNOT 2
Jag mötte min man på nätet när jag lekte allmänhet efter en TV-debatt om europaparlamentsvalet. Han blev inte övertygad men dock förälskad.

Så kan det gå.

Bakom mina solglasögon

Undrar om kommunikationsansvarig får tårta idag?

SOFTEN

Lyssnade på ett föredrag om förhandlingsteknik igår. Fantastisk kvinna - Ann-Sofie Ericson, berättade om sina bästa tips för en lyckad förhandling. Hon sa så mycket bra, men några saker stannade hos mig:

• Gör en tio i topp-lista över vart du vill och vad du vill göra i ditt liv. Låt listan var extremt konkret!
• Ta aldrig första budet. Det kan komma något bättre!
• Förhandla med värdighet, tänk SOFTEN: Smile, Open, lean Forward, Touch (ta i hand!), Eye contact, Nod.

Så. Nu tänker jag använda tipsen i mitt kommande lönesamtal. Och så tänker jag göra en lista - till (om jag var indian skulle jag heta Flickan-med-de-många-listorna)

Hejja mej!

Me Industries

Funderar du på ditt eget varumärke? Är du en Coca cola, en Pepsi eller lovar du en bättre vardag till de många människorna? Kanske är du en Disney och jobbar för att make people happy?

Jag funderar över det – vem är jag – om jag vore ett varumärke? Och vad betyder ett varumärkeslöfte när det bara är ord på ett papper?

Jag förespråkar handling framför handlingsplaner. Varför planera och inget göra? Effektiv kommunikation handlar till en del om att våga fånga tillfällen, att passa på när ett fönster öppnar sig. Inga fina strategiplaner kan hjälpa dig att få ett missat tillfälle tillbaka. God kommunikation är inga konstigheter. Här finns inget som är svårt eller hemligt. Här finns inget hokuspokus, det behövs inga simsallabim. Handling ger framgång. Jag kan inte hjälpa att jag funderar på det. Hur tillfället far så många företag och organisationer förbi - ur händerna.

Om jag var ett varumärke - så skulle jag önska att jag var Nike. Just do it.

Mellow Yellow

När Jimmmie Åkesson traskade ut från Storkyrkan som en tjurig barnunge kunde jag inte hålla mig för skratt. Jag vet att SD och allt de står för är allt annat än roligt, men det var faktiskt omöjligt att inte fnissa halvt ihjäl sig. Synen av honom i för stor Blekingedräkt och förorättad blick blev bara för mycket. 

Jag undrar verkligen vad han tänkte när han klädde sig, den där morgonen. Klädde han sig efter humör? Väder? Hur länge hade dräkten hängt där och bara väntat på ett tillfälle att användas? Hur länge hade Åkesson drömt om den här dagen - när han skulle spatsera ut från kyrkan och möta folkets jubel? Och sen blev det så fel. Till och med SD-klacken verkar tycka att det hela var lite pinsamt. Och det hela blev liksom ännu värre i kycklinggula knäbyxor. 

Dagens lärdom? Jag kan inte hjälpa att tänka, att kläderna verkligen har betydelse. Fundera över det nästa gång du klär dig i kycklinggult.

Möten, möten, MÖTEN!

Möten är det bäst jag vet. Jag formligen älskar att träffa människor – både nya och gamla. Jag förundras över hur jag nästan varje gång jag håller, eller blir kallad till, ett möte, lär mig något nytt, får nya insikter och kommer ihåg något jag hade glömt.

Alla som suckar om att det är mycket möten hela tiden – som menar att de vill jobba istället är ute och cyklar om ni frågar mig. Inget kan vara mer utvecklande, kreativt och spännande som mötet med andra individer.

I dag har jag haft en riktigt bra träff. Man kan säga att jag fann kreativiteten igen. För en stund.

Typ E

Det här är som en gigantisk kontaktannons. Min jakt på ett kreativt liv, med ett kreativt arbete och en kreativ fritid. Mitt sökande efter människor som ger mig energi – som jag kan ge energi tillbaka. Jag är den typen. Som hämtar inspiration och energi utifrån. Jag är vad Myer-Briggs skulle kalla ett typiskt E. Jag kan inte ens låtsas vara något annat. Varmt välkommen till min blogg. Berätta gärna att du var här och hälsade på!