I dag har jag lite prestationsångest över det här. Bloggandet. Jag är ovan vid att skriva som mig själv. Har alldeles för länge skrivit för någon annan. Representerat. Funderat över vem som läser, skrivit för andra. Inte för snällt, inte för hårt. Inte för politiskt, inte för folkligt, inte för byråkratiskt.
Och nu - ska jag skriva för mig själv. Som mig själv.
Hjälp..
Och så är man då här. Mitt i livet. Snart 40. Missförstå mig rätt - min bästa tid är nu - men ändå. Det är så mycket kvar att göra, så mycket kvar att se, smaka, göra, läsa. Och den där romanen. Ska man skriva den eller? Och sex - hur ofta ska man ha det egentligen? Karriären! Hur ska det gå med karriären, är det dags nu eller? Varför är politik så trist, när det egentligen är det mest spännande som finns? Det här är mitt span efter kreativitet i livet. Och den som söker skall ju finna. Visst?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar