Klipp dig och skaffa dig en hobby part II

Jag märker det inte först - hur jag sakta men säkert gosar ner mig i comfort zone. Tycker det känns tryggt och skönt. Ingen kommer åt mig här. Ingen kritiserar mig, ingen förväntar sig något jag inte kan/vill/orkar/vågar. Men sen. Efter en stund, kommer den smygande. Rastlösheten. Oron. Vinden som viskar i mig: Ska det vara såhär? Kan vi inte göra något? Jag måste smaka en ny smak, uppleva en ny gata, dofta en doft okänd för näsan. Möta en ny människa. Utmana mig! Annars självdör jag. 

Nya intryck växer som bekant inte på träd. Nya möten sker inte av sig självt. Men. Jag har ju lovat mig själv att försöka. Söka kreativitet. Så. Efter statistdebuten igår är det dags för hobby part II - 

Jag är strålande glad. Kulturbloggen är som mitt eget Kinderägg. Något gott, något spännande och något nytt.