Sossetrick som vi brukade kalla det när jag jobbade i politiken. Leka allmänheten. Agera folkstorm. Eller signera insändare som redan var skrivna. Vi kallade det stominsändare: insändare och artiklar skrivna av flinka kampanjsekreterare och postade ut i organisationen på bred front. Fritt för alla - riksdagspolitiker, kommunpolitiker och glada partimedlemmar att använda. Stommen följdes av finfina instruktioner om hur man bäst moddellerade om i texten, för att den skulle kännas personlig.
Jag trodde naivt nog att det här var ett allmänt känt fenomen, att inte bara vi som åt, sov och andades partipolitik visste - men har efter några år utanför politikens rum och tomrum förstått, att det tvärtom är något som vanligt folk (eller ovanligt för den delen..) inte vet om.
Med dagens idag - facebookgrupper, twitterupprop, millningar och maillistor är det dessvärre så, att inte ens folkopinionen är att lita på. Så - visst är vi många som behöver fundera en gång extra innan vi gillar en grupp på facebook. För vem gillar vi?
FOTNOT 1
Jag måste erkänna en sak. Jag var en flink kampanjsekreterare med finfina instruktioner under ganska många år.
FOTNOT 2
Jag mötte min man på nätet när jag lekte allmänhet efter en TV-debatt om europaparlamentsvalet. Han blev inte övertygad men dock förälskad.
Så kan det gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar