Mellow Yellow

När Jimmmie Åkesson traskade ut från Storkyrkan som en tjurig barnunge kunde jag inte hålla mig för skratt. Jag vet att SD och allt de står för är allt annat än roligt, men det var faktiskt omöjligt att inte fnissa halvt ihjäl sig. Synen av honom i för stor Blekingedräkt och förorättad blick blev bara för mycket. 

Jag undrar verkligen vad han tänkte när han klädde sig, den där morgonen. Klädde han sig efter humör? Väder? Hur länge hade dräkten hängt där och bara väntat på ett tillfälle att användas? Hur länge hade Åkesson drömt om den här dagen - när han skulle spatsera ut från kyrkan och möta folkets jubel? Och sen blev det så fel. Till och med SD-klacken verkar tycka att det hela var lite pinsamt. Och det hela blev liksom ännu värre i kycklinggula knäbyxor. 

Dagens lärdom? Jag kan inte hjälpa att tänka, att kläderna verkligen har betydelse. Fundera över det nästa gång du klär dig i kycklinggult.