Jag försöker att dra något till mig, som jag gärna vill ha. Använder alla knep i boken, skriver önskelistor och är tacksam för det jag har. Men. Idag har jag förstått något som jag inte fattat förut.
När jag vill ha något så ska man bara leka att man redan har det. För att liksom Ställa in frekvensen till det jag vill ha. Det är här det svåra kommer in. För var tog barnasinnet vägen? När jag ser min dotter leka, så känns det så enkelt. Så självklart. Hon tror, ser, känner. Hon ÄR i leken.
Är det enkelt? Att leka? Fantisera? Låtsas. Utan kritik och utan krav på relevans? Jag försöker i alla fall. Riggar tillvaron så min önskan ska förstå att den har en plats i mitt liv, att jag är beredd att ta emot. Med mycket kreativitet och lite rekvisita tror jag. Det funkar. Som alltid.
Jag tar emot. Nu.
Tack, tack, tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar