Klart slut

När jag startade den här bloggen, gjorde jag det för att jag ville ha mer kreativitet i livet. Mer liv. Mer färg. Mer tillsammans. I varje inlägg har jag lagt mina drömmar och förhoppningar om en ny tid, om min tur. Jag drömde mig bort, fantiserade och pratade av mig. Jag formgav mitt nya livs visitkort, jag skrev tackmail jag aldrig skickade. Jag önskade, formulerade, upprepade och väntade.

Det tog lite mer än ett år någonting. Nu är jag framme. Mitt mål i just det här fallet är uppnått. Jag kan nästan inte tro att det är sant. Jag ska få jobba med det jag älskar allra mest. Kommunikation och ledarskap. Med världen som arbetsfält. Vilken nåd. Det var resan värt.

Nu tar jag bloggpaus. Och smälter allt. Pustar ut. Återkommer.

Plats för det nya

Rensar idag. Bland mappar, papper. I garderober, förråd, lådor och skåp. Invärtes mappar och dammiga lådor går jag också igenom. Tänker sluta vara en samlare. Slänger allt skräp. ALLT! Känner mig helt nostalgifri. Ut med det gamla. Plats för det nya.

Farfar

Ibland känner man att man hör hemma helt enkelt. När atmosfären tilltalar och man liksom
K ä n n e r att det trots allt finns en mening med allt.

Jag som söker kreativitet, fick precis det jag bad om. Hinkvis. Nu hänger det på farfar. Mer om det senare. Men jag behöver alla tummar jag kan uppbåda. Jag håller mina. Kan du hålla dina? Tack!

Rekvisita

Jag försöker att dra något till mig, som jag gärna vill ha. Använder alla knep i boken, skriver önskelistor och är tacksam för det jag har. Men. Idag har jag förstått något som jag inte fattat förut.

När jag vill ha något så ska man bara leka att man redan har det. För att liksom Ställa in frekvensen till det jag vill ha. Det är här det svåra kommer in. För var tog barnasinnet vägen? När jag ser min dotter leka, så känns det så enkelt. Så självklart. Hon tror, ser, känner. Hon ÄR i leken.

Är det enkelt? Att leka? Fantisera? Låtsas. Utan kritik och utan krav på relevans? Jag försöker i alla fall. Riggar tillvaron så min önskan ska förstå att den har en plats i mitt liv, att jag är beredd att ta emot. Med mycket kreativitet och lite rekvisita tror jag. Det funkar. Som alltid.

Jag tar emot. Nu.
Tack, tack, tack!